Mamma hittade en klo från Ozzy idag, som har legat gömd. Den enda delen av honom som inte är bänd till tusen bitar. Att se på den, lukta på den, ta på den gör att han inte känns lika långt borta. Den ska jag spara, som ett minne av alla de gånger hans klor har vandrat på min hud. Det gjorde ont då, kändes verkligt. Jag skulle gjort mycket för att känna den smärtan igen. Bara för en gång.

Matte kommer om en framtid. Förhoppningsvis ingen snar framtid, men om en framtid. Då är det vi igen. Men denna gången är det vi för alltid.

♥