When every step is so hard to take
And all of my hope is fading away
When life is a mountain that I can not climb
You carry me, Ozzy carry me.

Imorgon är det fyra månader sedan. Fyra månader utan dig. Förr stod jag inte ut EN dag utan dig. Tänk vad mycket man måste stå ut med i livet. Vad mycket sorg ett hjärta kan bära på utan att brista.

Att försöka ersätta dig vore förgäves, för det fanns och finns ingen som du. Du var den jag längtade hem till. Ibland brukar jag hoppas att du står där vid yttedörren och välkomna mig hem. Men så inser jag plötsligt att din aska ligger utspredd någonstans på jorden. Men din själ finns fortfarande i min famn, där den hör hemma.


Jag älskar dig, nu och för alltid♥