Jag kommer ihåg båren, skräcken, otillräckligheten. Jag kände mig svag, så oduglig. Jag kommer ihåg orden, "Vi måste avliva Ozzy". Jag kommer ihåg din min, så fridfull. Precis som att du förstod vad som stod på. Du lät oss. Du ville lämna världen bakom dig. Jag lät dig. Ibland önskar jag att jag följde med, så vi kunde få vara tillsammans. Det är svårt att glömma, men allt för lätt att sörja.

Genom att skriva så finns du kvar hos mig. I mitt hjärta, i min själ. Där är ditt hem.

Jag önskar att jag fick röra dig, en sista gång.