Du är det första som når min tanke var gång jag vaknar. En mycket plågsam tanke.
Den går inte att kontrollera, går inte att styra. Orsakar mig bara smärta och svek, inget jag kommer undan så länge du ler.
Du är som solens strålar, som jordens vatten, du går inte att leva utan.
Mina ögon har öppnats för dig, kommer dina öppnas för mig?

Ja, ensam... Inget lätt, men så är det. Trött på det? Det händer. Ingen vill vara ensam för evigt. Mor och far, det har jag. Kompisar, de finns här. Men det saknas ändå något. Något betydelsefullt...

Så så är livet:) Ska hämta hem min säng imon, otroligt skönt! En bäddsoffa är inte världens skönaste att ligga på. Så sen ska rummet bli som förut;D

Plugget går åt helvete just nu. Pallar fan inte. Men imon är det sista dagen att öva, lika bra att köra stenhårt då!

Nej men undra om det är nåt vättigt på the television? Pöss.